Vidare vänster!

Idag hade oppositionen valmöte på ekonomikum här i Uppsala. Det var ganska intressant att höra deras argument och syn på saker och ting. Vid frågestunden kom det upp en fråga om utförsäljningen av statliga bolag. Socialdemokraternas närings- och energipolitiske talesman Tomas Eneroth svarade på frågan med en väldigt underlig argumentation.

Eftersom vissa sektorer är så viktiga för samhället, infrastrukturen och energiförsörjningen nämnde han som två exempel, måste staten bedriva den verksamheten. Anser han då att staten är den aktör som bäst sköter dessa marknader? Så om staten tar bäst hand om det som är viktigt i samhället, varför inte låta staten sköta allt? Det måste ju blir resultatet av hans resonemang.

Jag vet att jag är orättvis nu, men det var den argumentationen han förde. Vad jag vill visa på är vilken vänsterretorik som socialdemokraterna har tvingats till att börja använda sig utav nu när de samarbetar med vänsterpartiet. Vi kan bara anta att det kommer smitta av sig på politiken också.

Lars-Anders i Burlöv, SDs sanna ansikte

Igår publicerade Sydsvenskan den här artikeln. Där förnekar en företrädare för Sverigedemokraterna att barn förföljs och hotas runt om i världen. Han erkänner bara en förföljelse av barn i hela världshistorien och det var när Herodes letade efter "gossebarn". En logisk följd som Lars-Anders Espert ser av sitt resonemang är att Sverige inte borde ta emot några flyktingbarn alls. Inte ett enda barn. Han erkänner dock att hela folkgrupper kan förföljas och att "barnen följer bara med av farten" och när en folkgrupp förföljs är det "föräldrarna som har hittat på något som regimen inte tycker är bra".

Det är lockande att kalla Lars-Anders för en ignorant och korkad, men det skulle vara att förenkla för mycket. Lars-Anders vet precis vad han gör. Igår hade SVT ett kort nyhetsreportage om en förskola i Göteborg som fick stänga därför att både barn och vuxna blivit utsatta för hot. Inte ens 50 mil från Lars-Anders bostad, i Sveriges näst största stad, blev barn förföljda. Självklart vet Lars-Anders om detta. Han använder sig bara av en väldigt stark retorik för att locka desillusionerade väljare långt ute på högerkanten.

Jag tycker vi ska vara glada för hans uttalande i Sydsvenskan, därför att det visar Sverigedemokraternas rätta ansikte. Väldigt många av de aktiva politikerna inom SD har ett förflutet från rasistiska och nazistiska organisationer, ett faktum som SDs ledning försöker tvätta bort och lyckats ganska väl med. Lars-Anders uttalande visar på en avsky för alla människors lika värde och där med Sverigedemokraternas sanna ansikte.

Det belgiska fiaskot

Jag trodde verkligen det belgiska parlamentet hade tagit sitt förnuft till fånga när jag läste den här rubriken: Belgiens premiärminister avgår. Men icke! Det är återigen en av Belgiens otalig regeringskriser, som alla grundar sig i en splittring mellan den det flamländska och det fransktalande områdena.

Nu i dagarna skulle det belgiska parlamentet ha röstat om förslaget till förbud mot niqab. En lag som kraftigt skulle krängt religionsfriheten och tvingat ännu fler kvinnor in i ett ofrivilligt utanförskap. Det är en skymf mot allt liberalismen står för när belgiska liberaler uttalar sig positivt om detta lagförslag! Det är nästan så att jag håller med om Gudrun Schymans förslag (utan att ha läst det närmre) att erbjuda belgiska kvinnor asyl i Sverige på grund av religiösa förföljelser.

Naivt nog trodde jag att premiärministerns avgång handlade om en misslyckad omröstning av detta förslag, men så fel jag hade. Det verkar som extremhögern tyvärr fortsätter sin marsch genom Europa.

Vad menar Borgnäs egentligen?

S-studenters ordförande Kajsa Borgnäs skrev tidigare i dag en lång artikel på Newsmill där hon går till hård attack mot det kapitalistiska systemet. Hennes huvudargumentation är att kapitalismen inte längre skapar lycka, hälsa eller hållbarhet.

Jag ska inte spela djävulens advokat: kapitalismen har problem. Den frimarknaden kan inte lösa alla problem, t.ex klimatkrisen. Där måste världens stater samarbeta och reglera marknaden, eller omforma den, så att den potentiella klimatkatastrofen aldrig äger rum.

Vad jag reagerar mot är Borgnäs argumentation och slutsatser. För det första gör hon antagandet att kapitalismen inte längre leder till lycka, hälsa och hållbarhet. Då uppstår frågan: Anser hon att kapitalismen gav dessa resultat förut men inte längre? Vad orsakade i sådant fall förändringen? Detta ger Borgnäs inget svar på. Hon skriver om en passerad "välståndsnivå" i vår "civilisation". Vart går den gränsen och på vilket sätt skulle ökad ekonomisk välfärd inte göra oss lyckligare? Jag vet att jag skulle bli lyckligare om jag fick ett arbete och kunde skaffa en bostadsrätt. Borgnäs skriver som om hon vore ekonomiskt oberoende där mer pengar i plånboken inte skulle göra henne mer lycklig. Det är nog inte många arbetare eller studenter som skulle hålla med om hennes ståndpunkt.

För det andra erbjuder Borgnäs inget alternativ till kapitalismen. Är det en planekonomi av sovjetisk typ som hon efterfrågar? Nej, det är det nog inte, men frånvaron av konkreta förslag på hur det ekonomiska systemet ska vara utformat istället, lyser med sin frånvaro. Istället så efterfrågar hon mer av sin "nymornade internationella ekonomisk-kritiska debatt". Det är lätt att vara i opposition och kritisera den borgliga regeringen, men det är väldigt svårt att komma med egna förslag. Det inger inte särskilt starkt förtroende och väcker fler frågor än det ger svar om en eventuell framtida socialdemokratisk politik.

För övrigt så undrar jag var den socialdemokratiska solidariteten har tagit vägen. Hur kan Borgnäs skriva om noll-tillväxt när det finns svält och fattigdom både i Sverige och utomlands? Antingen har vi tillväxt och använder tillväxten helt eller delvis för att bekämpa fattigdomen. Utan tillväxt måste ytterligare öka skattebördan eller/och skära ner på välfärdsstaten för att få råd ta i tur med de problem som finns. Att öka skattebördan är visserligen klassisk socialdemokratisk politik men frågan är hur den genomsnittliga löntagaren reagerar när ytterligare en tusenlapp i månaden försvinner om skatteavdragen tas bort. Med tillväxt kan vi bekämpa fattigdomen utan att för den skulle öka Sveriges rekordhöga skattebörda.

En blogg blir till.

Lovade mig själv att inte skapa en blogg därför att jag inte skulle orkar uppdatera den så ofta. Dessutom är jag på tok för hård på mig själv när det kommer till skrivna texter, jag blir aldrig nöjd. Så jag antar det här blir en bra övning i att bara kasta ut det jag vill ha sagt för andra att läsa. Men min huvudanledning för att börja blogga är att när jag dagligen läser tidningen eller ser på nyheterna är det alltid någon jag reagerar över och ibland blir ganska så upprörd. Jag kan liksom inte hålla mina åsikter inom mig (något som min politiskt ointresserade flickvän får lida av) och måste få ett medium för att ge utlopp för dessa åsikter. Så skapades UppsalaLiberalen.