Mission accomplished

Bloggen är bevisligen stendöd. Lite synd att jag inte kunde fortsätta fram till valdagen men som valombudsman fanns det inte mycket tid över. Startar en ny blogg på ett annat tema och uppmanar alla intresserade till den istället.

Alliansen har redan vunnit (nästan)

Det är fortfarande 32 dagar kvar till valet, men med tanke vilka förslag de rödgröna presenterar så känns det som Alliansen redan vunnit (om de rödgröna håller sina vallöften vill säga vid ett eventuellt regeringsskifte). För när din motståndare resonerar och argumenterar som du har du redan vunnit. Alliansen kanske kommer förlora slaget men kommer vinna kriget, kriget om tolkningsföreträdet av verkligheten.

1. Med Folkpartiet i spetsen vill Alliansen införa betyg från årskurs 6. De rödgröna föreslår årskurs 7, en marginell skillnad, men ett stort avsteg från Miljöpartiets och Vänsterpartiets reflexmässiga förakt mot betyg.

2. De rödgröna ändrar sitt förslag idag om att återinföra fastighetsskatten. Man väljer att begränsa skatten jämfört med deras tidigare förslag. Jag antar att de rödgröna inser hur otroligt impopulär och orättvis fastighetsskatten är, men istället för att dra tillbaka hela förslaget och förlora ansiktet väljer man att begränsa det ytterligare tills det nästan inte blir något kvar.

3. Som jag skrev i tidigare inlägg är det en kapplöpning mellan M och S för att sänka skatterna för pensionärerna. Även om jag tycker att det blir ett litet avsteg från arbetslinjen så är det fortfarande moraliskt försvarbart att sänka skatterna för pensionärerna, de har trotts allt redan arbetat ihop sin pension och förtjänar ett gott liv på ålderns höst. Det intressant är hur S verkligen tävlar om att kunna sänka skatten mest. Åter igen har alliansens politik adopterats av oppositionen.

Då är frågan: Varför ska man som väljare rösta på de rödgröna? Den politik man får med oppositionen är bara allianspolitik light. En halvmesyr som inte är trovärdigt, vad är det egentligen väljarna kan förvänta sig av oppositionens politik? Då är det mycket tillförlitligare att lägga sin röst på Alliansen där man vet vad man får.

Desperationen kryper närmre

Jag tror de rödgröna har slagit svenskt rekord i populism. Idag föreslår de ett statligt stöd till landets festivaler, med syftet att inte fler ska gå i konkurs! Det här liknar samma resonemang som man har kring de svenska högskolorna. Alla små städer med mindervärdeskomplex runt om i Sverige ska ha en egen högskola, antalet elever och framför allt kvaliteten spelar ingen roll i de rödgrönas värld. Nu resonerar man likadant med festivaler. Med statliga pengar ska man finansiera varje liten by som vill att folk ska tälta på just deras leråker och lyssna på mediokra band som kommer från något läckande garage.

Personligen så älskar jag festivaler, har varit på massor utav dom och även utomlands. Det är något speciellt när många människor samlas på samma plats för att dela glädje och musik. Väldigt sällan uppstår det en dålig stämning trotts att alkohol ofta konsumeras i ganska stora mängder och människor kommer från de mest skilda samhällslager och kulturer. Men bara för det innebär det inte att jag stödjer att staten ska gå in och rädd festivaler som riskerar att inte klara ekonomin.

För precis som med våra högskolor är det ändå kvaliteten och inte kvantiteten som räknas när det handlar om festivaler. Mina erfarenheter talar för att dessto större en festival är, med band som är kända över hela Europa eller världen, då är det som bäst. Alltså finns det ett värde i att mindre festivaler slås ut till förmån för att de som är kvar ska bli verkligt stora. På samma sätt borde skolorna fungera. Fokus på kvalitet och med en forskning som är världsledande. Det ger resultat och valuta för våra skattepengar!

En kampanj vadå?

Har spanat runt en del på Laboremus hemsida samt på deras ordförandes blogg. Det verkar som S-studenter lider av exakt samma problem som sitt moderparti. Det är kampanjer, löften, mål och taktiker, fram och tillbaka, hit och dit. De konkreta förslagen lyser med sin frånvaro.

Blogginlägget säger i princip ingenting. Allt som stod var att Laboremus nu startar sin bostadskampanj, vilket består i en poster. Den lovar centrala hyresrätter, klimatsmart boende och något så otroligt luddigt som attraktivt boende. Inte med ett ord nämns HUR detta ska åstadkommas. På ett liknande sätt resonerade Laboremus i en radiodebatt om bostadsbristen jag hade mot dem i våras på studentradion. Det enda som sades var att alliansen gjorde fel och att de skulle göra annorlunda. Det låter precis som sossarnas utspel härom dagen. De har en vilja att minska långtidsarbetslösheten med 90.000 och konstaterar att det blir svårt, det presenteras inget resonemang om hur detta ska åstadkommas.

Vi i Liberala Studenter har en rad konkreta förslag som t.ex mer marknadsanpassade hyror och att tillåta lägre byggnormer för studentbostäder (som ändå är en form av korttidsboende). Ingen bör bo i en studentlägenhet mer än ett par år, tills utbildningen är klar. Under den tiden anser jag ändå det okej att byggnaden har en lägre standard än mer långsiktiga boendeformer. Det skulle öka byggandet av studentbostäder.

För övrigt är det roligt att deras "kampanj" ENDAST består av den postern i bloggen. Deras hemsida är inte uppdaterad, inte ett ord nämns om kampanjen. Istället står det bara "Även om din mamma jobbade här skulle hon inte diska efter dig". Vad nu det ska betyda...

Liberalt motstånd mot Jan B

Är medförfattare till en debattartikel från LUF Uppsala. Mycket kloka ord kring Jan B:s utspel om heltäckande klädsel i skolan.


"Liberaler har alltid värderat individens grundläggande rättigheter högst: rätten till en åsikt, rätten att yttra sig, rätten ha en egen tro, rätten att bestämma över sitt eget liv. Redan innan demokratins dagar kämpade svenska liberaler för dess värden och har sedan dess fortsatt kampen för den enskilda individens rätt mot majoritetens förtryck. I dagens Sverige har vi kommit väldigt långt i vårt arbete, vilket gör att vi ibland faller in i en falsk trygghet. Vi måste alltid vara på vår vakt mot förslag och reformer som inskränker vår makt över oss själva.

Däför anser vi i LUF Uppsala att Folkpartiets senaste förslag om ett förbud mot heltäckande klädsel för elever, där niqab ingår, är mycket sorgligt. Det är ett tydligt avsteg från den liberala tanken att elever som läser i grundskolan och på gymnasiet och högskola inte ska få ge uttryck för den religiösa tro de har. Den pedagogiska aspekten får aldrig bli överordnad religionsfriheten.

Ett argument för lagändringen är att juridiskt sett är lagstiftningen kring heltäckande klädsel i skolan en gråzon, ingen vet vad som gäller. LUF Uppsala håller helt med om att det krävs en tydlig lagstiftning som skolorna kan rätta sig efter. Men vi vill att Folkpartiet ska vara ett ja-sägar parti och inte ett förbudsparti och därmed arbeta för en tydlig lagstiftning som garanterar elevers absoluta rätt att bära kläder som är en del i deras trosåskådning.

Lärare har också en rätt att bära med sin tro och politiska åsikter. Gränsen går först då läraren lär ut sina åsikter och trosuppfattningar, politiska såväl som religiösa i skolan på ett sätt som inte är förenlig med läroplanen. Lärare har således också ha rätt att bära kläder som är del av deras trosåskådning om det kan skiljas från skolans neutrala ställning till religion och politik. Vi ser alltså inga problem med lärare som bär burqa eller niqab i lärarrolen, då det avspeglar lärarens personliga religionsuppfattning utan att försöka övertyga eleverna om att de ska anama lärarens tro. Skolans precis som resten av samhället ska vara en öppensinad, välkomnande och multikulturell plats, öppen för alla."

Solidaritet även på borta plan

Idag skriver Alliansens utrikes- och försvarsgrupp på DN Debatt om den borgliga synen på insatsen i Afghanistan. Om man ska jämföra med oppositionens utrikespolitiska utspel tidigare i år där man bland annat krävde att USA skulle lämna alla sina baser i utlandet är Alliansens ståndpunkt ett underverk av klarhet i jämförelse. Det är inte det att oppositionens avsiktsförklaring var otydlig utan snarare undanflykterna efter deras uttalande. Alla med en någorlunda kunskap om utrikespolitik inser att det är totalt orealistiskt att USA ska lämna alla sina baser. Ska väst helt sonika efter 60 års närvaro i Sydkorea lämna walk over till Kim Jong Il? Det är nog bara Lars Ohly som tycker det. Här i ligger också problemet med oppositionens utrikespolitik, den totala splittringen hos de tre partierna.

Socialdemokraterna har suttit i regeringsställning och vet vad det innebär att bedriva utrikespolitik och har därför en ganska realistisk syn på världen. Vänsterpartiet däremot lever i en drömvärld. På sin hemsida skriver man att V vill att alla utländska trupper ska dra sig tillbaka från Afghanistan, men samtidigt utöka det civila biståndet. Detta kan bara innebära att man vill stödja en framtida talibanregim vilket kommer de facto hända om vi drar oss tillbaka nu. Miljöpartiets politik bygger på en total avmillitärisering. Men våldsmakt är ett verktyg som måste finnas tillgängligt om vi ska kunna trygga alla människors frihet och rättigheter. Att hävda att våld aldrig löser några problem är bara inskränkt, t.ex polisens och rättsstatens makt utgår från våld (rätten till frihetsberövning). Vill Mp avskaffa polisen också?

Att i dagsläget säga att man vill lämna Afghanistan är ytterst osolidariskt med den Afghanska befolkning. Ja, det sker övertramp av ISAF och misstag som aldrig får hända har skett, t.ex civila dödsoffer. Men att argumentera mot ISAF med det argumentet är oerhört felaktigt anser jag. Det är ett argument mot genomförandet, som jag håller med om är under all kritik, men inte mot insatsen som helhet (dessutom är det inte svenska soldater som varit inblandade i dessa misstag utan den svenska insatsen har skött sig väldigt väl). Men att låta talibanerna åter ta makten i Afghanistan är ett ännu större svek mot den afghanska befolkningen. Innan ISAF insatsen började stenades kvinnor till döds därför att de blivit våldtagna, eftersom de då varit otrogna mot sina män. Våldtäksmannen däremot kom betydligt lindrigare undan. Alliansen tar ansvar för solidariteten även utanför Sveriges gränser när man väljer att skydda den afghanska befolkningen. Oppositionen nyttjar bara en stor och svullen retorik men har inte modet att faktiskt genomföra det som behövs.

Ständigt dessa betyg

Nu har oppositionen vänt kappan efter vinden och slutligen kommit fram till att det här med betyg är nog en ganska bra idé ändå, som framgår i en artikel i dagens DN. När en meningsmotståndare tar efter en så är det lätt att bli lite upprörd då de bara försöker vinna röster, det är inte ärligt. Men jag brukar försöka tänka att när ens fiender resonerar/argumenterar som du så har du vunnit, oavsett vem som vinner valet blir det i alla fall bättre i den svenska skolan.

Däremot, så är det inte så mycket till nyheter som oppositionen presenterar. Skriftliga omdömen från och med första klass är något som Alliansen med Folkpartiet i spetsen redan har genomfört. Betyg från och med sjunde klass är inte heller särskilt uppseendeväckande, det är bara ett år tidigare än idag. Det enda intressanta där är att S verkar ha kunnat köra över V och Mp i en fråga i alla fall. Utspelet om nio lärare per 100 lärare smälter bara in i oppositionens obegränsade satsningar på den offentliga sektorn.

Jag tror många väljare genomskådar oppositionens förslag. Om och om igen har Alliansens skolpolitik kritiserats och nu inför valet försöker oppositionen skademinimera när de märker att det finns en ganska positiv syn på betyg i allmänhet. Väljarna är inte dumma även om vi har en skola som inte fungerar 100%.